Stegarnas dans eller saknaden efter Miranda – Julia Boix-Vives på Uppsala konstmuseum

Date: 17 augusti, 2019

I utställningen Stegarnas dans eller saknaden efter Miranda leds vi in i konstnären Julia Boix-Vives drömska värld, här gestaltad genom tre videoverk och en textil installation som i sin tur ger kropp och rörelse i rummet. Boix-Vives undersöker med rörlig bild och performativa praktik, kroppars rörelser och processer relaterat till och i samhörighet med landskapet. Lördag 24 augusti invigs utställningen med performance av konstnären, konsert samt release av katalogen Visiting Anselme Boix-Vives.

Program
Lördag 24 augusti 14.00–15.00
Vernissage och invigning av utställningen Julia Boix-Vives med performance av Julia Boix-Vives och med konsert av Philippe Boix-Vives samt release för katalogen till På besök hos Anselmes Boix-Vives.

Konsert: Tout ouï med Philippe Boix-Vives, Mats Dimming, Niklas Korsell

Philippe Boix-Vives (f.1965), bosatt i Stockholm och född i franska Savoyen. Han är kompositör och musiker och framträder här med sitt band Tout ouï. Med egna kompositioner och improvisationer framförs i utställningen På besök hos Anselme Boix-Vives musik med utgångspunkt från hans farfars målningar.

JULIA BOIX-VIVES
Stegarnas dans eller saknaden efter Miranda
La danse des échelles ou L´absence de Miranda
24 augusti – 15 september 2019

Julia Boix-Vives (f.1970) började sin bana som skulptör med studier i Grenoble och på Düsseldorfs konstakademi. Hon arbetade med klassiska skulpturmaterial som brons, gips och trä. Professor i Düsseldorf under denna tid var Tony Cragg, men arvet från Joseph Beuys var också framträdande på den välrenommerade akademien. För Julias Boix-Vives del uppstod ett behov att skapa mer rörliga och lätta skulpturer, där kroppen i en performativ praktik står i fokus. Parallellt fanns ett intresse för dans och skådespeleri, vilket så småningom kanaliserades i den japanska kampsporten Kinomichi som karaktäriseras av mjuka koreografiska rörelser.

Videomediet erbjöd en möjlig väg att undersöka det plastiska och samtidigt få in en dimension av rörelse och process. I utställningen här på Uppsala konstmuseum visas det tidiga videoverket The sémaphore från 2001, där konstnären på en hög av skräp med Grenobles alptoppar i fonden rör sig med två ovala speglar i händerna. Dessa möter solens reflexer och skapar olika optiska effekter, där subjekt och landskap smälter samman. Den kroppsliga samhörigheten med landskapet är ett tema i utställningen, vilket också blir tydligt i verket Carring mirrors along the Waal #2 (2011).

Övergången mellan olika tillstånd har en tydlig koppling till surrealismens närhet till fantasier och drömmar. Julias Boix-Vives konstverk befinner sig ofta mellan dröm och medvetande, där kroppen både är en plats för åtrå och abjekt (det frånstötande). Liksom fotografen Hannah Wilke och stilbildande konstnärer som Louis Bourgeois söker Julia Boix-Vives efter drifter och mörka fantasier och gör poetiska gestaltningar av kroppens skörhet och utsatthet.

Videoverket Pas dormir Bosch Parade (2012) är en större produktion, där Miranda, en gigantisk docka, som levt med konstnären i många projekt spelar huvudrollen. I verket ledsagas hon av en manskör på en flotte längs med floden Aa i Hertogenbosch i Nederländerna. Genom sången, med text av Johanna Ekström och komposition av Philippe Boix-Vives ställs frågor om dröm och vakenhet. Kanske är seendet och den yttre verkligheten den främsta mardrömmen. Liksom i en simulerad obduktion är dockkroppens lemmar ömsom samlade eller utspridda i vattnet. Flodens rörelse, den enhetliga klädseln, sången och koreografin får något liturgiskt över sig och den drömska känslan förstärks av de förvrängda proportionerna av små människor och den stora dockkroppen.

Dockan Miranda är numera deponerad i skulpturparken cONcErn i Cosne-d’Allier i Frankrike. I utställningen på Uppsala konstmuseum ger konstnären uttryck för sin saknad efter dockan, eller kanske snarare en annan del av sig själv. För detta tillfälle har Julia Boix-Vives låtit skapat en textil installation Stegarnas dans eller saknaden efter Miranda (2019) med stegar, som genom en fläkt blåses upp och rör sig upp och ner, liksom en lungas lugna andning. Här finns också representationer av Mirandas olika kroppsdelar.

Julia Boix-Vives är född i franska Savoyen och bosatt i Eindhoven i Nederländerna. Utställningen visas i samband med att konstnärens farfar Anselme Boix-Vives visas i stort format.

För mer information
Rebecka Wigh Abrahamsson, intendent och curator
E-post: rebecka.wigh-abrahamsson@uppsala.se
Tel: 018 727 24 84

Eva Björkman, kommunikatör, Kulturförvaltningen Uppsala kommun
E-post: eva.bjorkman@uppsala.se
Tel: 018 727 24 82

angle-downcrossmenu