2004-10-22, 12:12

På söndag blir det tyst i Almtunakyrkan

På söndag blir det för första gången retreat i Almtunakyrkan under en dag.

Vi gör det eftersom vi tror att det finns ett behov av att hitta platser där tystnad och eftertanke underlättas. Det kan vara svårt att finna det mitt i vardagens alla bestyr. Alla ”borden” och ”måsten” tar lätt överhanden. Allt som behövs, vilket kan vara ett stort steg, är att avsätta en dag och sedan komma till en ”färdig” miljö, säger prästen Claes Hedström.

I Almtunakyrkan och dess relativt mörka och vilsamma kyrkorum firas mässor med meditativ inriktning en gång i månaden sedan en längre tid. Det är också i det sammanhanget önskemålet om endagsretreater har vuxit fram från deltagare.

Under dagen får deltagarna en relativt stor frihet att själva välja hur de vill förvalta tiden. Kyrkan erbjuder tre måltider till självkostnadspris, tre tillfällen till gemensam bön och möjlighet till enskilt samtal med präst. Ofta är det annars vanligt att retreater pågår under något längre perioder.

Självklart är det ideala att gå in i en något längre period av vila och tystnad. För min egen del brukar tre-fyra dagar kännas bra. Men vi lever inte i en ideal värld. Många har varken tid, råd eller möjlighet att avsätta dessa dagar. Då får en dag vara bra nog. Jag tror inte att det är att ge efter för stressen och bristen på tid. Jag tror att en sådan här dag kan få fungera som en sorts luftficka, där man kan andas ut och andas in. Kanske att en sådan här dag kan bli start för att skapa sig tio minuter av vila och tystnad varje dag. Då har vi nått oerhört långt, menar Claes Hedström.

Han konstaterar också att han inte själv har möjlighet att leva särskilt mycket i tystnad, till vardags, inte minst eftersom han arbetar som skol- och ungdomspräst.

Men jag uppskattar tystnaden, särskilt i retreatens form, där den ju avbryts av bestämda bönetider. Jag har själv ett behov av att få dra mig undan, få vara ifred med mina tankar. Jag tycker att det ofta är svårt att ta mig den tiden, även fast jag vill, berättar Claes Hedström.

Sedan finns det naturligtvis tystnad av olika slag. Claes Hedström nämner nedtryckande tystnad, som är till för att skada och frysa ut och som därför alltid måste brytas. En annan sort är den självvalda, läkande tystnaden. Den som kan hjälpa människor att komma till ro och att kunna acceptera sig själva och livet. Den kan också ge handlingskraft att förändra destruktiva mönster, menar han.

I tystnaden får jag möta mig själv utan att bli filtrerad genom det massmediala bruset, den egna familjen, arbetet, vänner och så vidare. Då kan jag upptäcka sidor hos mig själv som jag inte velat kännas vid eller inte kunnat se och som jag får möjlighet att ändra. Dessutom brukar jag tänka på profeten Elia, som satt i en grotta och väntade på att få se Gud. Det åskade och stormade, men Gud fanns varken i åskan eller stormen. Sedan kom ljudet av en stilla susning, knappt hörbar och där fanns Gud. Jag tror vi behöver tystnaden för att se Gud, säger Claes Hedström.

Domkyrkoförsamlingen (32 nyheter, 3 evenemang)

Ytterligare information:
http://www.livet.nu

Skriven av: Uppsalanytt

1003

Related Articles

Så här föreslås förstärkta forskningsmedel till universitet och högskolor fördelas i Uppsala län

Bilmetro visar vägen genom att installera egen publik laddinfrastruktur.

Vårt medfödda immunsystem förvärrar läget vid svår covid-19

Spektakulära nakensnäckor i ny Nationalnyckel

Post Comment Avbryt svar