2006-10-30, 16:16

Interaktiva miljöer positiva för funktionshindrade barn

Interaktiva miljöer borde användas mer för lek och rehabilitering av funktionshindrade barn. Det anser Eva Petersson som i sin avhandling kommer fram till att interaktiva miljöer skapar motivation för barnen att träna på ett sätt som vanlig terapi sällan gör, och att barnen får ett verktyg som gör det möjligt för dem att själva ta kontroll över händelseförloppet.

Det är viktigt att tekniken är enkel både för användaren, barnet, och för personerna som finns runt barnet. Om tekniken inte är enkel används den inte och då är det ingen nytta med den, säger Eva Petersson, som disputerar i pedagogik vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.

Eva Petersson berättar om fyra gravt handikappade pojkar som deltog i undersökningen. De fick möjlighet att genom sina rörelser styra ett ljus som vandrade över ett rum.

Det var särskilt en pojke som det var fantastiskt att se på. Först såg han hur ljuset rörde på sig när han rörde armarna och huvudet. Det väckte hans nyfikenhet. Sedan såg det ut som om han tänkte att wow det är jag som har kontrollen och då började han jobba ännu mer med de delarna av sin kropp han kunde röra, säger Eva Petersson.

Hon anser att det är viktigt att barn får ha roligt när de rehabiliteringstränar. Om de har roligt anstränger de sig lite mer och glömmer kanske bort om det gör ont. Eva Petersson ser också en stor fördel i att den interaktiva miljön ger kontrollen till barnen.

Jag kan tänka mig att känslan av att det är jag som styr är oerhört motiverande och att det ger barnet kraft. Barnens känsla av kontroll är något som jag inte tror finns inkluderat i den traditionella terapin, säger hon.

Avhandlingen bygger på sju fallstudier där funktionshindrade barn har fått testa olika interaktiva miljöer.

Jag och min forskningskollega har testat miljöer explorativt. Det finns inte mycket kunskap på området. Vi har anpassat tekniken efter barnen för att göra den ännu mer tillgänglig och enkel att använda, säger hon.

De flesta barnen som har deltagit i undersökningen har grava funktionshinder.

Jag har enbart fått positiv feedback från barnen och deras föräldrar. När det gäller barnen som inte kan tala har jag fått lyssna på deras icke-verbala språk som kroppsspråk och gester. Jag har också lyssnat på föräldrarna och andra personer runt barnen, säger Eva Petersson.

Hon säger att hon själv tänker fortsätta att forska inom området och att hon hoppas att fler gör det också.

Det är ett komplext fält och man måste studera både hur lärandet påverkar barnet och hur man designar för lärandet. Det är i och för sig inte något konstigt, men när det handlar om ny teknik är man mer rädd för det i rehabiliteringssammanhang. Jag hoppas att det jag skriver visar att det inte är svårt och att resultatet är värt det, säger Eva Petersson.

Avhandlingens titel är ”Non-formal learning through Ludic Engagement within interactive environments”.

Ytterligare information:
http://www.forskning.se

Skriven av: Uppsalanytt

4184