2006-11-11, 12:02

Eva Noréus: Både utmaningar och glädje har präglat tiden som kyrkoherde

Hon hade tänkt satsa sju år som kyrkoherde i Helga Trefaldighets församling, men det blev åtta. Eva Noréus kan nu se tillbaka på en tid som har inneburit stora utmaningar och mer personalfrågor än hon hade önskat. Sjukdomen MS har gradvis tagit mer och mer av hennes krafter. Men hon har också fått uppleva glädjen i gudstjänstfirandet och att ha fått hjälpa människor att mogna i tro. På söndag avskedspredikar hon i Helga Trefaldighets kyrka kl 11.

Eva Noréus hade väntat sig en utmanande tjänst när hon tillträdde 1998. Hon gläds över att ha fått leda kompetent personal, samtidigt som just personalfrågorna kom att bli något av det tyngsta i arbetet.
Det svåraste har varit att få respekt som chef, konstaterar hon såhär i efterhand.

Det gäller framför allt den mångåriga konflikt som uppstod med en av församlingens präster och som bland annat fick stor massmedial uppmärksamhet. Eva säger att hon nu har lämnat den konflikten bakom sig, även om såren ibland rivs upp på nytt.
Det som hela tiden väcker känslor är skrivelser som inte är sanna och som dessutom skrivits ner i något som man kallar vitbok. Där har man hängt ut flera medarbetare på ett mycket fult sätt, säger hon.

Eva kom till Helga Trefaldighets församling 1998 efter tre år på Uppsala stiftskansli som biskopens adjunkt och samordnare på enheten för församlingsutveckling. Dessförinnan hade hon bland annat varit kyrkoherde i Gryta och kontraktsprost i Lagunda. Men att vara kyrkoherde har blivit svårare med tiden, tycker hon. Jag tror att alla kyrkoherdar kämpar med att få tiden att räcka till. Att arbeta i en samfällighet innebär mycket sammanträden och mycket samordning. Efter år 2000 har arbetsuppgifterna accelererat och det verkar som om det ställs högre krav på kyrkoherdar än tidigare, säger hon.

Att vara kyrkoherde innebär att kunna ge mer än hundra procent för att kunna inspirera och vara drivande. Men det har sjukdomen satt stopp för med tiden. Hon kan inte längre stå eller gå några längre stunder i taget och måste hela tiden ha en strategi för hur hon ska förflytta sig från en punkt till en annan.
Sjukdomen gör att mycket energi går åt att klara det vardagliga vilket gör att mycket av energin som skulle behövas till arbetet går förlorad. Jag tror ingen tänker på hur mycket man står och går som präst, förrän man inte kan, säger hon.

Eva fortsätter nu som anställd inom Svenska kyrkan i Uppsala, men kommer bland annat att fördjupa sig inom dopfrågor på uppdrag av Uppsala stift. Hon kommer också att vara med och ta ett särskilt ansvar för den öppna själavården i Domkyrkan. Ett annat projekt framöver kan bli att hjälpa funktionshindrade in i församlingsverksamheten, med stöd av EU-medel.

Skriven av: Uppsalanytt

4211